Vardagstristess

"Vi hörs imorgon" kommentaren i mitt förra inlägg var ju rätt dålig med tanke på att jag inte skrev något i lördags, men när jag vaknade kunde jag inte tänka, det var ju dagen med stort D. Jag skulle träffa Christoffer. Jag var så otroligt nervös och det kröp i hela kroppen på mig i princip. Jag tog några djupa andetag, hävde några glas whiskey och satte i gång med dagens bestyr. Skojade bara, ingen whiskey, inte jag som är smygalkis. När jag hade gjort mig fin och dragit på nya brallorna var jag väl rätt nöjd med hur jag såg ut faktiskt, men hela tiden snurrade en massa tankar i huvudet. "Tänk så tycker han inte om mig? Eller har inget att prata om? Tänk så är han inte ens där?!"

Jag lyckades samla mig någorlunda och ta mig ner till jobbet för att hjälpa Carro att stänga och passa på att ta åt mig av alla uppmuntrande ord jag fick. Det hjälpte faktiskt, kändes mycket bättre. Men skulle aldrig klarat tågresan ner utan Carro och Josefin vid min sida. Jag var jättenervös och sen var jag säker på att han inte ens skulle vara där, hade jag åkt ensam hade jag antagligen åkt vidare till Köpenhamn eller låt annat dumt. Men jag hoppade av tåget med töserna tog en cigg för att samla mig lite och sen gick vi och försöker hitta Christoffer.

Just det där letandet var hemskt, jag var så säker på att han inte skulle vara där ju, även om jag önskade jag hade fel, och sen såg jag inte honom nånstans. Men jodå, han var där och jag fick min utlovade kram. Jag och Christoffer gick åt ett håll och Carro och Jossan åt ett annat. Lite små stelt tyckte jag men underbart att äntligen träffa honom, försökte verkligen att vara så lättsam som möjligt, vet bara inte om jag lyckades. Vi tog en promenad i jakt på mat, och slutligen, långt om länge, fick jag käka grekisk sallad med extra oliver. Haha. sen mötte vi upp med Carro och Jossan igen och umgicks med dem. Vi tramsade mest runt, jag hade i alla fall roligt, tror bestämt töserna var trötta. Sen kollade vi matchen, jag bad faktiskt mina flickor att stanna med mig, jag trodde inte att han tyckte om mig, märkte inget på honom. Efter matchen gick vi till stationen och först då när jag frågade rakt ut om han vill att jag skulle åka hem med tåget eller åka med honom fick jag lite uppfattning. Till min stora glädje valde han den senare alternativet. Vi tog taxi hem till honom och väl där gick vi en runda, tänka sig att dom minsann har gungor  i Klågerup också. Me like. Hemma hos honom tittade vi på film, såg hela filmen men stirrade nog mest på tvn, började titta på filmen först i slutet och sjävklart var den sorglig och ni som känner mig vet ju vad som händer då, jodå, nog rann tårarna. Massor.

När vi väl skulle sova var Christoffer en riktigt gentleman och gav mig sängen så tog han soffan. När jag vaknade på söndagen och gick upp kändes det faktiskt lite små konstigt, främmande snudd på otryggt, men sen när jag fick en godmorgon-kram och ett leende försvann alla dom känslorna igen. Vi spenderade hela dagen tillsammans och bestämde att jag skulle stanna till måndag, lika bra när jag ändå är där ju, haha. Mys/slappe dag hela söndagen och bara allmänt trevligt. 

Väl på tåget så somnade jag och bara njöt av att åka tåg, jag tycker faktiskt om att åka tåg, framme i Ängelholm ringde Christoffer och snackade bort lite tid. Skönt, stod ändå bara och väntade på bussen, men det var en bra tid, för var bara 10 minuters väntan, sen på bussen och åka hem till Grevie. Home sweet home, men lite tomt känns det faktiskt. Medans jag tänker på det så fick jag faktiskt en fin present också, en halsduk så jag inte skulle frysa, eller kanske inte därför, men fick i alla fall en MFF halsduk.

Nej, nu måste jag sluta skriva, evighets långt det här ju, haha. Jag är hopplös, men okej, nu ska jag iväg så måste sluta skriva.

Återkommer, som vanligt.

Väldigt olikt mig att inte blogga tidigare på dagen jag vet, men det beror på att jag börjar jobba 11 och vaknade 1130. Inte helt lyckat, det var bara att hoppa upp ur sängen, och ringa jobbet. "Jag kommer så fort jag kan" Tio minuter senare var jag på jobbet, fick ingen utskällning, bara ett vänligt godmorgon. Ganska skönt faktiskt. Sen var det bara till att sysselsätta sig, riktigt seg dag, tror jag vek minst 50 lådor, såna man har tårtor och bakelser i, ni vet. Trots att jag var försenad så sa min kära chef, Niklas, att jag var en ängel, vilket var rätt gulligt, blev lite små läskigt när han började kalla mig det dock. "Min ängel" Gulligt en gång, men att bli kallad det, nej tack. Inte av chefen i alla fall. Jag hade varit där ifrån klockan sex idag på pricken om det inte vore för att Henke kom och snackade och sen Tommy, fick ju inget gjort, fick ju slänga ut dom för att kunna låsa, då är det illa. Kom aldrig riktigt förstå hur det gick till att jag och Tommy blev vänner. Skumt hela grejen, tycker inte ens att han är speciellt trevlig.

Igår var jag inne i Ängelholm och solade lite och visst fick jag färg, jominsann, alldeles RÖD! Men det har lagt sig lite, ska faktiskt utamana ödet lite och åka in och sola imorgon igen med Cajsa. Vi ska även boka vår London resa imorgon, spännande. Från den 8 okt till 12, inte helt fel. Billigt är det också, 437kr tur/retur. Helt jävla underbart. Jag får äntligen som jag vill, typ. Jag har längtat tillbaka till London i snart 5 år, och nu ska jag äntligen åka och inte med vem som helst, nejnej, utan med Cajsa, som älskar London mer än mig, om det är möjligt, och Carro som aldrig ens varit där! Kan det blir bättre egentligen. Om allt blir som jag tycker o vill på lördag till att börja med, så kanske jag kommer åka dit en gång till i år, och det vore sannerligen för bra för att vara sant, så kanske inte borde räkna med det egentligen. Så mycket bra saker händer sälla mig.

I'll be back.

Det här med knappt fyra timmars sömn börjar bli lite långtråkigt faktiskt. Mår inte direkt bra av det, jag känner att jag skulle kunna lägga mig ner under Niklas skrivbord och sova, det är illa. Undra om han skulle märka det? Det hade onekligen varit kul. Inatt höll lillebror mig vaken och satt på min sängkant och snackade. Nu har jag gjort allt jag ska här på jobb, snart kommer Niklas med bröd o kakor, och då blir det ännu mer tråkande. Känslan är borta, tillfälligt i alla fall. idag ska jag försöka att inte tappa en massa bröd i marken som faktiskt har hänt, Niklas blev ju inte direkt glad, men va fan. Sånt som händer. Jag är bara glad att det inte var bakelserna.

Nu kommer han snart och då kan jag ju inte sitta här, åter kommer antagligen senare om inte Niklas tänker stanna här hela dagen för då återkommer jag först ikväll när jag kommer hem från Ängelholm. Ska dit efter jobbet och fika och sola med Cajsa, känns bra saknar att umgås med henne, har blivit mycket mindre av den varan senaste tiden. 

Här är iskallt men minnet av din röst och tankarna på dig håller mig varm. 

Har en väldigt obehaglig känsla i magtrakterna. Oro, ångest?

Vet inte, men det känns inte bra, jag mår illa.

Vi träffas på fik, vi kramas kort och vi är
lagom nyfikna och artiga och svala
Du talar om ditt jobb men jag hör ingenting alls
för allt jag kan tänka på är hur vi äntligen träffas

Åh du, du är så skön, så skön som något kan vara
och det krävs en idiot som jag för att sumpa nåt sånt här
Du är det bästa som hänt en idiot som jag

Lasse Lindh - En idiot som jag, med viss ändring.

När vi kom hem till Carro så bestämde vi (jag och Mattias) att vi skulle kolla The Boondock Saints vilket i sin tur resulterade i en snabb tur till statoil för att inhandla chips & dip så klart. Sen hem till min underbara film. Satt och nickade till lite då och då i soffan faktiskt. Sen när filmen nästan var slut ringde mobilen och än en gång var förvåningen stor när jag såg vem som ringde. Vet inte om det berodde på att jag inte litade på att han skulle ringa, eller på att jag var inställd på att det skulle bli senare, men lika underbart som första gången. Sen traskade jag hemåt med telefonen som klistrad vid örat, trots att det blåste och regnade lite grann och jag sa att jag frös höll tankarna på honom mig ganska varm.

Sen hem trött som bara den men samtidgit, så länge jag sitter upp, tänker på annat, skriver, pratar med folk så känner jag inte av det, men när jag lägger mig inatt, så kommer jag antagligen att ligga där i 12 h, eller så blir det nåt skumt igen så att jag vaknar tidigt imorgon ändå. Då vet jag inte vad jag tar mig till, det håller inte i längden det här. Nu tänker jag dra mig tillbaka till min säng, som ska få rena sängkläder imorgon och bara njuta under mitt varma täcke, i ensamhet förvisso, men jag har ju tankar, drömmar och minnen att leva på. :)

Lyssnar på finalen nu, så det är snart dags.
Arrivederci!

På jobb idag kom det in ett gäng tanter, dom var faktiskt helt sjukt söta, och tog kort på varandra med digitalkameror, och en av dem säger "jag tror min film är slut". Och när jag serverade dem kaffe så började dom sjunga för mig. "Dagny, kom hit o spill" Sen erbjöd jag mig att ta kort på dem allihopa, jag är tydligen en rar liten flicka. Alltid trevligt när kunderna gör det till ett nöje att servera dem.  För en gång skull kom jag ifrån jobbet i tid, tror jag var där ifrån fem över, och det var bara för att jag glömde saker hela tiden
Sen hem och sen kom Jossan och hämtade mig så körde vi till Västersjön. Jossan tog en massa bilder på mig och jag på naturen och några på Jossan, men hon försöker ju gömma sig på alla bilder nästan. Det var mysigt, Jossan hade packat med sig lite käk, vilket var bra för min lunch bestod av en drickyoghurt och två bananer. Efter att vi varit där åkte vi i alla fall till stranden och tog lite fler bilder. :). Var dock jäkligt kallt, tyckte jag, kan bero på att jag är så trött. Sov lite i bilen från Västersjön till stranden.. Jag vill sova igen.

Far min är så söt, visade ett jättetramsigt mms för honom, och både han och jag asgarvade och han sa "Du har ärvt min sjuka humor prinsessan" Det är faktiskt sant, om min humor är bra eller dålig vet jag inte riktigt, men sjuk, det är den i alla fall.

Oj, nu vaknade jag till igen, fan illa nu.. sitter och sover framför datorn. Katastrof. Nu kommer Jossan snart hit igen så ska vi till Carro och muntra upp henne lite grann, hoppas vi i alla fall. Fan också.

Jag är så trött på att ingen förstår mig.

På jobbet har de inte varit så mycket ,mest fixat med blommorna, kom massa nya varor här om dagen som skulle packas upp och prismärkas, inte direkt jättekul dessutom lyckades jag förstöra mina händer rätt bra på det, både med kniven och kartongerna. Inte min dag. Men snackade i alla fall med Niklas om min lön och anställningsbevis o sånt, det blir nog bra. När jag väl kom hem, efter att ha kört i regn var jag på sjukt kass humör. Ganska kul hur en männsika kan påverka en, utan att den ens vet om det.. Nu börjar det i alla fall ordna till sig, känner att jag snart kommer ha mitt sedvanliga leende på läpparna. Tittar lite på Rain man, kan inte förstå hur man inte kan ha sett den, det är ju en klassiker! Varken Henrik eller John har sett, det är ju så man skäms. Nu börjar jag känna mig rätt motiverad att storstäda mitt rum, vilket är bra för det behövs verkligen, ska ta garberoben också när jag ändå håller på, fast då kommer jag aldrig bli klar, där är så mycket skit så, men ska jag shoppa imorgon måste jag ha plats för dom nya sakerna ju.

Nej, nu ska jag som sagt göra nåt vettigt och lyssna på lite underbar musik, då går allt mycket lättare. Och angående inlägget imorse så glömde jag understryka det faktum att jag är helt säker på att den drömmen aldrig kommer slå, jag vet bättre än så :).

Jag tror jag har feber.