Vardagstristess

Råkar veta att mina sambo läste min blogg igår och ändå fick jag inte ens enda kommentar, och då menar jag inte nödvändigtvis här på bloggen, utan face 2 face, känns som det måste finnas något att säga, men nejdå, min sambo är en mussla som vanligt, suck. 

Nu ska jag bege mig till Förslöv och hämta ett paket på posten, längtar.

Jag är inte alls rastlös, det är därför jag är inne på mitt fjärde inlägg IDAG!

Nu tänkte jag försöka koncentrera mig lite på filmen faktiskt. Ska byta soffa också för hunden tar upp nästan hela soffan, jag sitter längst ut på kanten, på halva skinkan ungefär. Inte alls skönt, och speciellt inte när man har ont i ryggen, behöver luta mig mot något. Nu är det reklam i filmen så det är dags för en cigg!

När jag ändå gnäller kan jag lika gärna påpeka att jag har asont i ryggen också. 

Gaaah!

Jag vill göra fint för min sambo men pinsamt nog har jag typ fastnat i Familjen Annorlunda nu också. Laga mat måste jag i alla fall göra och då måste jag diska, så egentligen kan jag lika gärna bara sätta i gång. 

Jag är åtminstonne inte helt ensam, jag har fina hunden Nala här, fast just nu gör hon så att jag knappt får plats i min egen soffa den lilla grisen.

Åååh, kommer jag göra något idag eller inte?

Kom på att jag vill faktiskt ha en liten sötnosvovve också, en chow chow.

---

Den blåa tungan är karaktärisktisk för Chow Chow.

---

---

Så majestätisk.

Och för att visa storleken,

Ibland vill jag bara lägga mig ner, blunda och sen ordnar allt upp sig själv.

Hoppas att mitt liv får lite ordning och att jag äntligen kan plugga till ett YRKE och inte på nån jävla KOMVUX.  Trött på att plugga för pengar.. Humöret är inte på topp.

I dag har jag bakat lussekatter i massvis, så många att när de äntligen var klara var jag inte alls sugen på några lussekatter.

Sen sist har väl en del förändrats, eller egentligen inte men jag har mer accepterat att det är så det ligger till helt enkelt. Jag vet inte om främlingen som kommenterade mitt inlägg läser detta också men jag skulle vilja säga till honom att vänner kan man aldrig få för många. 

Hur kan det komma sig att något så destruktivt kan vara så underbart?



Jag förstår att det är en svår fråga när man inte vet vad det handlar om men att förklara vore att släppa in någon i mitt huvud och det är jag inte riktigt redo för, dessutom tror jag inte att någon hittar i allt virrvarvet där inne.

Och för att avsluta med något helt orelevant, jag behöver diska och jag vill åka till Ullared!

Det känns som att jag alltid kommer i andra hand, som ett andra handsval när dom andra inte har tid så kan man tänka sig att umgås med mig. Jag sitter ensam i mörkret och det påverkar mig mycket, jag är inte bra på att vara ensam. Vill bara att någon ska komma hit och prata lite med mig bara tio minuter hade gjort stor skillnad.

Satt och tittade runt på datorn, hittade gamla saker som väckte massa gamla minnen.. Varför är det så att när man minns saker så minns man aldrig de dåliga sakerna, bara det bra?

Egentligen saknar jag ju inte honom det är bara inbillning.

På fredag begravs hon, mitt ljus, min kärlek.

Jag vill inte inse, jag vägrar inse.

Ett inlägg i bloggen betyder inte att jag kommer börja blogga regelbundet igen, det betyder att jag är uttråkad.
Så here it goes.

Caj ligger och snarkar i vår säng och ljudet ger mig huvudvärk. Det spelar ingen roll hur söt man är när man sover det är inte fint när man ligger och dreglar och snarkar. Och folk som säger att man snarkar "gulligt", lögnare! Ingen snarkar gulligt. Och med det sagt så går vi vidare till nästa punkt på dagsordningen.

Det är sent och mörkt och jag är ensam, det resulterar oftast inte i något bra. Mina tankar skenar och löper amok i mitt huvud. Om jag tänker tillbaka på det senaste året har det hänt jättemycket. Jag vet inte ens var jag ska börja. Jag har gjort så mycket jag inte är stolt över och behandlat människor på sätt jag idag kan ångra, men samtidigt är jag ny i ett nytt förhållande som funkar mer eller mindre bra, precis som alla förhållande. Jag stormtrivs och skulle inte vilja vara utan C en sekund. Förutom när vi bråkar då alltså,men då brukar jag bara köra iväg en stund. Men ändå, ni förstår poängen.

Jag har även under det senaste året, fått jobb, fått sparken från det jobbet och fått ett annat jobb, dock bara en kväll i veckan vilket man inte direkt kan leva på, så är i princip fortfarande arbetslös.

Jag har under det senaste året flyttat hem till C i Hans lägenhet och nu har vi även skaffat en ny lägenhet tillsammans, vilket är ett jättestort steg och jag kan inte förstå att det är på riktigt. Allt gick så fort, vi började söka, sen ringde vi på en trea och helt plötsligt var vi i lägenheten på visning och rätt som det var hörde jag mig själv säga att jag ville ha den. Och nu ska vi helt plötsligt flytta om en vecka. Får tillträde den första april. Vilken är väldans snart. Ska bara oroa mig för hur flytten ska gå, allt som ska packas och fixas och donas och städas. Måste även hyra en liten lastbil och skaffa lite flytthjälp. Mycket att tänka på. Adressändringen är i alla fall avklarad.

Jag bara sitter här, fortfarande med en miljon tankar i huvudet och funderar på om jag ens ska publicera detta inlägget, tror jag mest har skrivit det för min egen skull, för att skriva av mig lite. Vilket aldrig är helt fel. Jag borde snart hoppa i säng för jag ska till arbetsförmedlingen imorgon dessutom sitter jag och äter lakrisal vilket jag får halsbränna av men det är så beroende framkallande att jag inte kan sluta om jag inte går och lägger mig typ. 
 
Äh, jag vet inte vad jag har skrivit och orkar inte läsa igenom vet bara att jag fryser om fötterna och om benen och vill lägga mig i min säng, där C ligger och väntar, även om han snarkar. Har trots allt öronproppar bredvid sängen, får väl plugga in dom och låtsas som ingenting. Som folk kanske förstår har jag väldigt svårt att sluta skriva, menmen..