Vardagstristess

Jag kom iväg till Ängelholm trots allt och träffade Jossan och Cajsa, vi gick och shoppade och jag har lite ångest för jag gjorde av med så mycket. Men köpte i alla fall bra saker, ett par nya skor, sånadär walkingskor, sen lite träningskläder och sån grej till mitt knä, gör ont nu. Sen köpte jag lite underkläder och det var nog allt, så lätt var det att komma upp i 1600 eller vad det nu blev. Sen gick jag och Cajsa och sola och Jossan körde hem, riktigt skönt, somnade med tankarna på annat håll, aldrig fel, blev en mysig dröm i tjugo minuter :). Men nästa gång ska jag kanske inte sola i 26 minuter när jag inte solat på så länge, brände mig lite. Sen skulle vi ta bussen hem och när vi såg att det kom en buss sprang vi som idioter för att hinna med den, lagom framme vid busshållsplatsen vänder vi oss om och ser att det är fel buss, men till mitt försvar (eftersom det var jag som sa att det var vår buss), ser faktiskt 513 och 510 ganska lika ut på håll.

Väl hemma var jag full av energi, och fick med mig mamma ut för att gå en runda, lite powerwalking är aldrig fel. Och på torsdag ska jag nog träna om jag hinner.  Men när jag väl kom hem så bara blev jag så...trött på allt. Vet inte riktigt varför mitt humör håller på med att åka berg och dalbana men riktigt jobbigt. Just nu är jag väl rätt mycket annat än just glad, men vill inte att det ska gå ut över någon annan så skriver det här, försöker få det ur mig..

Robin är faktiskt ganska söt, skickar lite kärlekslåtar till mig, precis vad jag behöver nu, dessutom säger han att jag är "adorable", vilket inte heller är helt fel att höra just nu. Vet inte varför det känns som en sån lättnad att veta att Jocke har det bra och trivs, vi är ett levande exempel på att man kan vara vän med sitt ex. :).

Ni vet den där känslan av att man är ensam i ett rum fullt med människor? Den börjar bli tröttsam.


My shadow is the only one that walks beside me